Servitut innebär rätt för en viss fastighet att nyttja en annan fastighet för ett speciellt ändamål. Rättigheten kan till exempel avse utfart, enskild ledning, tillgång till brunn eller liknande. Rättigheten är oberoende av tid och gäller mellan fastigheter, oberoende av vem som äger dem.
Man skiljer på två huvudtyper av servitut, dels officialservitut och dels avtalsservitut.
Servitut som är av väsentlig betydelse för en fastighets möjlighet att fungera bildas vid lantmäteriförrättning, antingen i samband med en annan förrättningsåtgärd eller som fristående åtgärd. Dessa servitut kan upplåtas tvångsvis, men innan Lantmäteriet kan bilda nya servitut ska ett antal villkor vara uppfyllda.
Avtalsservitut bildas frivilligt, enligt jordabalkens regler och antecknas i fastighetsregistret efter ansökan om inskrivning hos Lantmäteriet.
