Arbeten i ett vattenområde, som att bygga en pir, brygga eller muddra, kallas vattenverksamhet. För att få göra arbeten i eller nära vatten, kan det krävas både dispens och tillstånd enligt miljöbalken och annan lagstiftning.
För vattenverksamhet krävs normalt tillstånd enligt 11 kapitlet miljöbalken. Vissa mindre vattenverksamheter kan istället anmälas till länsstyrelsen.
Om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas av den planerade verksamheten, behövs varken tillstånd eller anmälan.
En förutsättning för att få bedriva vattenverksamhet är att man äger vattenområdet eller har tillstånd från fastighetsägaren, så kallad rådighet. Det är verksamhetsutövarens ansvar att skaffa sig rådighet.
Länsstyrelsens vattenvårdsenhet är tillsynsmyndighet för vattenverksamheter, och bevakar att allmänna eller enskilda intressen inte lider oacceptabla skador av verksamheten. Det är alltid bra att kontakta länsstyrelsens vattenvårdsenhet för att rådgöra om man behöver tillstånd för en planerad vattenverksamhet. Det är dock alltid du som verksamhetsutövare som har ansvaret att bedöma om det behövs tillstånd för vattenverksamhet, med hänsyn till påverkan på allmänna eller enskilda intressen.
Strandskyddet är till för att ge allmänheten tillgång till stränder för friluftsliv, och skapa goda livsvillkor för växt- och djurliv. I Sverige gäller därför generellt strandskydd 100 meter från strandlinjen, på land och i vatten. Inom oexploaterade områden är strandskyddet ofta utökat till 300 meter. Inom områden med detaljplan kan strandskyddet vara upphävt på tomtmark.
Strandskyddet innebär att det är förbjudet att uppföra byggnader, anläggningar, schaktning, och utfyllnad. Länsstyrelsen och kommunerna kan ge dispens från strandskyddet om det finns särskilda skäl. Mark- och miljödomstolen kan ge dispens från strandskyddet om den samtidigt prövar tillstånd för vattenverksamhet.