Vi använder cookies, inklusive tredjeparts, på vår webbplats för att den ska fungera så bra som möjligt. Du kan läsa mer om hur vi använder cookies i vår cookie-policy.
Barn, unga och familjer som har problem kan få hjälp och stöd av socialtjänsten. Socialtjänsten försöker alltid ordna så att barn och ungdomar kan få den hjälp de behöver för att bo kvar hemma och inte ska behöva placeras i ett annat hem. Ibland är situationen så allvarlig att barnet behöver placeras i ett annat hem.
Frågor och svar om LVU på engelska (English) - Socialstyrelsen Länk till annan webbplats.
Frågor och svar om LVU på arabiska (العربية) - Socialstyrelsen Länk till annan webbplats.
Oftast är föräldrar, ungdomar och socialtjänst överens om vilken hjälp familjen behöver och då behöver inte socialtjänsten fatta beslut med stöd av tvångslagstiftning (LVU). I de fall föräldrar och ibland ungdomar inte håller med socialtjänsten om att barnet/den unge ska bo någon annanstans skriver socialtjänsten en utredning och ger ett förslag till beslut om att barnet ska bo någon annanstans. Efter det fattar politikerna i kommunen beslut om att skicka handlingarna till förvaltningsrätten. Om handlingarna skickas till förvaltningsrätten blir det en förhandling i domstol och det är alltid domstolen som fattar det slutgiltiga beslutet om barnet som ska bo i ett annat hem.
Om barnet har det dåligt i sitt hem eller om barnet självt utsätter sig för fara, använder droger eller begår brott kan domstolen bestämma om omhändertagande enligt LVU. LVU betyder Lagen om vård av unga.
Domstolen fattar bara beslut om att barnet måste flytta om föräldrarna och barnet vägrar att ta emot hjälp från socialtjänsten.
Barnet får bo i ett familjehem. Det innebär att en familj tar hand om barnet. Äldre barn kan också få bo på HVB-hem. Det betyder hem för vård och boende. Där finns det alltid personal som hjälper barnet.
Nej, socialtjänsten omhändertar aldrig barn på grund av religion. Domstolen bestämmer bara att barn ska omhändertas om det finns stor risk för att barnet ska skadas eller inte utvecklas normalt. Det kan antingen handla om missförhållanden i hemmiljön eller att barnets eget beteende innebär risker.
Ja, socialtjänsten ska precis som andra svenska myndigheter använda tolk om man har kontakt med någon som inte kan prata svenska. Man ska också översätta dokument som har skrivits om det behövs.
Föräldrar kan överklaga beslut om tvångsvård av deras barn.
Så fort tvångsvård inte längre behövs så ska den upphöra. Det betyder att socialnämnden ska undersöka minst var sjätte månad om barnet kan komma hem.
Både barnet och vårdnadshavarna har rätt till ett offentligt biträde, vilket innebär juridisk hjälp som betalas av staten.
Svenska myndigheter säljer inte barn. Risken för att placerade barn utnyttjas av någon är väldigt liten, precis som för andra barn. Alla barn som omhändertas får en egen socialsekreterare på socialtjänsten som har i uppgift att följa upp hur barnet har det.
Det viktigaste är alltid vad som är bäst för barnet. Då kan många olika saker spela roll, till exempel att barnet får behålla kontakten med sitt ursprung, sitt språk och sin kultur. Socialtjänsten försöker placera barnet i ett hem med samma religion och kultur. I första hand försöker man hitta ett hem i barnets nätverk.
Socialtjänsten ska försöka placera barnet nära hemmet för att inte bryta kontakten med hemmiljön. Helst bör placeringen göras i samma kommun. Men det finns situationer när det är bäst för barnet att placeras inte nära föräldrarna, till exempel om barnet är omhändertaget på grund av övergrepp från familjen.
Oftast får både barnet och föräldrarna vård och stöd när ett barn är omhändertaget. Så fort man har nått målet med vården ska återförenas med sina föräldrar. Socialnämnden ska undersöka minst var sjätte månad om barnet kan komma hem. Om både barnet och föräldrarna vill kan barnet fortsätta att bo på en annan plats.
Socialtjänsten ger föräldrarna råd, stöd och annan hjälp som de behöver för att barnet ska kunna flytta hem. De kan få utbildning i att vara förälder, samtalsstöd, stöd i föräldrarollen och stöd i kontakten med dem som tar hand om barnet.
Man gör en bedömning för varje barn för sig. Ibland kan andra barn bo kvar i familjen, ibland behöver de också flytta. Socialtjänsten får inte vänta med att göra något tills ett barn har skadats.
Oftast får barnet och föräldrarna träffas om barnet har blivit omhändertaget. Ibland är det bäst för barnet att inte träffa sina föräldrar så ofta. I vissa undantagsfall kan socialtjänsten även behöva hålla hemligt för föräldrarna var barnet bor.
Socialtjänsten har ansvar för att barn som har blivit omhändertagna mår bra. De ska prata med barnet, besöka barnet där barnet bor, prata med barnets föräldrar och med dem som tar hand om barnet.
Socialnämnden ska undersöka minst var sjätte månad om barnet kan komma hem.
Ett familjehem ska kunna ge barnet ett tryggt och säkert hem. Det är socialtjänsten kontrollerar om familjer som vill bli familjehem lever upp till kraven. Hem för vård och boende (HVB) måste ha tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som är tillsynsmyndighet för socialtjänsten. Om någon som träffar ett barn som har blivit omhändertaget upptäcker att något är fel måste de anmäla det.
Ett familjehem ska ha förutsättningar för att erbjuda barnet vård som är trygg, säker, ändamålsenlig och präglad av kontinuitet. Familjehemmet ska också ha förutsättningar att tillgodose barnets specifika behov. Det är socialtjänsten som utreder att möjliga familjehem lever upp till kraven och de ska också följa vården noga.
Det bestäms med hänsyn till varje barns behov av insatser och därmed vilken arbetsinsats som kommer att krävas av just det familjehemmet. Det finns nationella rekommendationer för ersättning som Sveriges kommuner och regioner (SKR) publicerar, de är en organisation för kommuner.
Vi svarar gärna på dina frågor!
Kontaktcenter
Telefon: 0303-70 30 00
E-post: kommun@ale.se
Besöksadress
Kommunhus Nödinge
Ale torg 7, Nödinge
Postadress
Ale kommun
449 80 Alafors
Öppettider
Måndag-fredag
kl. 8.00-16.30